With a little help from my friends

Gudars skymning så skönt. Vi har gått över bron två gånger.

Fiffiga stallägaren föreslog att ta bron från andra hållet, så att Juppe går mot sin flock. Check.

Inte fasen ville Juppe gå över ändå, och då hade ändå Hulda varit så snäll att hon gått före och visat att bron höll. Juppe verkar inte bry sig speciellt mycket om vad andra hästar pysslar med, eller var de går.

Jahapp. Där stod Juppe och jag igen. Jag hade förvarnat mannen om att det kunde ta tid i stallet i dag, typ ett halvt dygn eller så.

Så dök Michaela upp, Baldurs matte, tillsammans med en kompis. Om jag ville ha hjälp? Jajemen.

De fick lägga rätt bra tryck på Juppe bakifrån för att han till slut skulle kliva ut på bron. Han gick som om han hade ägg under hovarna. Bron kanske håller för Hulda, men inte för mig, såg han ut att tänka.

Var han rädd? Ja, kanske. Är han stönig (envis på värmländska)? Ja.

Vi tog ett varv till. Den här gången gick han över utan påpet bakifrån. Seger!

Hoppas nu att det här bygger förtroende och att han fattar att mina beslut inte är helt galna.

Vad pratar du om?

Ge mig en bro och jag går över den!

Ha, jag stirrar faran i vitögat och traskar på, är man islandså...häst så är man.

 Och i hagen var det vår! Till och med gammelgubben Dunur ville slåss!

Som sagt. Ge mig en bro, bara. Ha, ha, ha! Skrattar jag faran i ansiktet!

Det gäller bara att ta det lite l-u-g-n-t. Tänka innan man vill springa. Bort.

Inte för att jag vill springa bort, men andra hästar alltså.

Tack för bollen. Vad gör jag nu?

Ja! Vi bildar ett fotbollslag! pep lillgrabben.

 Lyssna då, vi bildar ett lag!

 Eller så leker vi att jag är en barracuda. Gnafs, så äter jag upp dig!

Gnafs! Gnafs! 

Och sen backar jag på dig. Bonk bara! 

Bonk! 

Ursäkta mig. Vad riktar du kamerna mot?

Sa jag det att en av islandshästens specialiteter är att trotsa faran, till exempel genom att utan minsta darr på benen gå över en bro? 

Gnaffs! Gnaffs! 

Gnafs uppifrån! 

Jodå, man kan med fördel låta en modig islandshäst gå över något farligt. Till exempel en bro. Då ser man hur rasens ytterst, jag säger, ytterst stabila lynne visar sig. Det märkte du ju själv?

Gnafs nedifrån! 

 Eld upphör?

Skojade bara.

Tog en runda på hemtrevliga ovalen med Juppe också efter brobestigningen. Han är så fin! Jag flyger fram när han gör halt och i det våta gruset så hörde till och med jag takten i tölten. Tror vi kommer att få en riktigt fin sommar!