Vi hade inte en chans att komma undan, varken jag eller snoopis. Bäjebyannica såg när jag imiterade en ostkrok från hästryggen eller när jag stressade iväg i en travfattning (som så klart inte funkade).
Efter en hel del arbete på volt var Juppe riktigt, riktigt fin. Känslig för hjälper och mjuk och härlig. Då fick hela gänget skritta iväg till ovalbanan för att dra två varv där i kort tempo tölt. :-)))))
Juppe och jag lyckades inte med det där kort tempo. Men vilken härlig första lektion!
Trevliga och öppna lektionskompisar var det också, ett slags gemensamt tema verkar vara utflugna eller åtminstone barn i sena tonåren = mamma köper häst eller ser till att få gå på ridlektioner = egen tid.
:-)
Juppe var en maräng. Han brydde sig inte ett skvatt om att det var andra hästar på banan, det var mest jag som blev skraj för att jag var för nära eller undrade hur jag skulle hålla mig ur vägen.
Håll koll framåt - det är det enda du behöver göra sa Annica. De andra löser resten.
Glad. Nöjd.
Trött geléråtta.
Jag har ju inte bjudit på bilder från nya stallet. Kommer här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar