Vi är bäst. Dessutom är vi sociala flockdjur både Juppe och jag.
Ikväll var det full fart på gården, allvarliga och koncentrerade barn (läs flickor) dirigerade sina pappor (i alla fall flest av den sorten) att borsta hästarna på rätt ställe, sadla korrekt och tränsa.
Ska inte din häst ha hö? frågade en av männen och utan att vänta på var slängde han till Juppe en tuss. Juppe tuggade och smaskade och räknade antalet hötussar längs den stora putsplatsen. Bra ställe det här såg jag att han tänkte.
Hans omättliga aptit gjorde faktiskt att han blev lite jobbig. Höet blev viktigare än allt annat och vår rykt- och mysstund blev en kamp om höstrån istället. Rätt hopplöst att tränsa.
Nästa gång ska jag satsa på en plats där det inte ligger något hö. :-)
Annars var vi bäst. Juppe var lite nervig när vi upptäckte lättaste vardagsridvägen. Hopp över vägen och in på en grusväg. Vi gjorde en avstickare mot skogen, men eftersom Juppe uppförde sig så fint så tänkte jag att det är bra att avsluta när det är som roligast. Så det gjorde vi.
Och grabbgänget ser ut som om de fötts i samma flock hela högen och alltid, alltid, alltid hängt med varandra.
Frid och lugn och ro. Så skönt!
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar