Satan i gatan, ett rakt snitt i Juppes vackra skinn. Det måste ju vara jag som hackat loss på honom när jag rakade bort lurvet?
Men lika glad var Juppe för det.
Mamma klappade pållen och satte sig i solen och läste deckare när Juppe och jag knogade på. Vi började på banan. Minska volt, öka volt. Tjohooo, gick jättebra. Trava på volt - jo, faktiskt.
Byta varv. Minska volt, öka volt. Tjohoooo osv. Trava? Spela på läpp, sa Juppe. Prutt, pruttelutttelutt. Har du en kam, undrade kompisen. Tror det går lättare då.
På ett par minuter gick jag från tjoho till ett genomsvettigt paket. Jag lutade mig fram, gjorde supertydliga travuppmaningar. Blev förbannad. Tog ned i skritt, försökte igen osv. 200 gånger. Gång 201 blev det trav. Jag tog ned i skritt fortare än kvickt och så SMET vi iväg till ovalbanan.
Tänk om han aldrig fått in traven? Då vore vi kvar där än. . .
Vi har kul på ovalen. Där gick allt som en dans. Önskar jag kunde se utifrån hur tölten ser ut, ibland känns det brabra.
När jag bad om ökad tölt var grabben jätterolig, jag försökte hålla mot med rumpan med halvhalter och tjoade på som en galning. Och han tog i! Uj, vad han jobbade. Kul!
Men det där med tölt i kort tempo, hm. Ibland dör vi liksom bara ut. Pffff. Det måste vi jobba mer med. Snart är det dags för klubbmästerskap i EIR, då ska vi vara med i nybörjarklasser. Oooiiiiii.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar