I går var vi tre i gruppen. Massor av uppmärksamhet från fröken alltså, och jättemycket rolig tid på ovalbanan. Men först värmde vi upp på ridbanan, det blev slalom och både skritt och trav över bommar. Och slalom i trav också för den delen.
För mig gäller det att få Juppe att trava med energi för att det inte ska bli hackigt och konstigt. Vi slet och vi jobbade. Och när vi fick till det, till och med i slalombanan - då log både Juppe och jag.
Det märks så väl när han vet att han är duktig, och vet om det!
Men rackarns vad svårt det är att tölta i kort tempo . . .
När lektionen var slut eskorterade jag och en kurskompis det tredje ekipaget en bit på vägen hem till deras stall. Fullmånen hängde gul och vänlig över oss, natten hade ett bett av kyla i sig och det var fullkomligt underbart.
I dag blev Juppe mest dyrkad. Det blev bara några rundor på ovalen, mest bara för att.
Min mamma begrundar Juppes skönhet.
Juppe begrundar höet.
Skymning i hösttid. Finns det något härligare?
Ovalbana vid stallet. Oerhörda lyx.
Det märks att Juppe trivs på banan, jag tror att han tycker att den känns trygg och greppbar. Och kul.
Det gäller att ha stil.
Myskatt. Juppe nosar lika vänligt på den här som på Roy i förra stallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar