Acceptera inte det du inte vill ha

Visst låter det så lätt och rätt? "Acceptera inte det du inte vill ha." Det kan gälla allt från ungar till hästar och andra djur.

Guru Toni sa det under helgens kurs och spände ögonen i mig.

Det är som att du inte vill att hästen ska reagera, sa Toni också. Det sved. Sved rejält.

När jag svalt bort den värsta klumpen i halsen och hunnit idissla det några dagar så inser jag ju mer och mer att det är rätt.

Nej, Anton Pall Nielsen är inte elak. Han är däremot väldans rakt på sak. Det uppskattar jag.

Inga krusiduller.

Idag tog Juppe och jag en skrittur i skogen, jag hade Tonis ord dångande i huvudet och tänkte: det är nu jag får börja.

När Juppe sin vana trogen nappade åt sig tygeln och la halva sin kroppsvikt i mina händer så gjorde jag som jag lärde mig på kursen. Inte sega och dra i tygeln, undan med Juppes bakben åt något håll. Eller en sväng. När jag tar kontroll över bakbenen så fixar sig halsen automatiskt.

Det funkade varje gång. Juppe balanserade sin egen hals och blev rätt grinig på den nya regimen bitvis. Han gjorde trutande utfall mot alla granskott han såg, riktigt plutade med läpparna mot det goda gröna.

Det är steg ett i vad jag lovat mig själv att ta tag i efter kursen. För mig tar det alltid ett tag innan polletter trillar ned, det kan vara något som jag hört flera gånger. Och så får man höra det en gång till, kanske lite annorlunda förklarat och så säger det kaplonk rassel.

Skritturen blev alltså inte en åka hästrunda utan jag hade faktiskt ganska fullt upp med att hålla koll på Juppe och hans vackra huvud. Det kändes bra efteråt. Nu jädrar.

Det där med Juppe och att han ska reagera på mina hjälper tar jag i morrn. Det är grej två på listan. Det är mycket nu. :-)