Släpade mig upp till stallet idag. Pysslade massor med Juppisnuppi. Jag har varit så fundersam kring varför han haft så mycket vita flagor i pälsen vid halsen, på båda sidor om manen.
Beväpnad med kattkam i stål kammade jag igenom pålle. Han sänkte huvudet och drägglade förnöjsamt. Tror han somnade för han spratt till när jag flyttade en fot och det lät lite.
Pillade mig igenom pälsen på halsen och upptäckte ett litet ställe utan päls, där hudytan såg skorvig och torr ut. Och ett till sådant ställe. Jag smörjde in med dunderhästsalvan Vegeboms.
Hoppas det blir bättre nu. Pälsätare kan det väl inte vara? Hoppas jag.
Bara för att hitta på något knöt jag fast repgrimma och tog med Juppe och en longerlina till ridbanan. Hade noll förväntningar på longeringen, var närmast uppgiven (och säkert så avslappnad som jag aldrig varit förr) - Juppe var som en dröm!
Juppe lyssnade, sänkte halsen och skrittade fint runt mig. Byta varv, inget problem. Det gick till och med att trava, med lite halvhalter gick det att få honom att sänka farten. Killen frustade till och med. :-)
Mycket fint. Avbröt när det gick som bäst och kände mig på mitt mest generösa humör. Overallfickorna putade som vanligt av hästgodis. Knäppte loss Juppe från linan. Han log och ställde sig i position för att göra yoga. Vi gjorde åt båda hållen.
Tänkte att det kanske blir tråkigt att hålla på med samma grejer jämt. Utmanade Juppe att ta godisen mellan frambenen så långt bak som det bara gick. Inga problem sa killen och såg ut som värsta yogakillen när han stretchade.
Vad hitta på nu? Fickorna putade ju fortfarande. Spansk skritt, det kan det bli!
Jag pickade Juppe på bogen strax ovanför ena frambenet. Han såg ut som ett frågetecken. Pickade lite till, på det mest enerverande sätt. Han lyfte benet lite, godis och applåder.
Gjorde likadant ovanför andra frambenet. Juppe började se upprörd ut, huvudet liksom gubbvickar lite fram och tillbaks och man ser hur han muttrar inombords. Han bestämde sig för att helt fräckt nafsa åt sig godisbiten.
No Sir, sa jag utan att tänka efter ett enda dugg. En nanosekund efter nafset hade Juppe en rosa handske kastad i fejset. Han formligen trillade baklänges. Mycket bra att hålla till på en ridbana med staket hela vägen runt om.
Juppe tittade på mig med en blick som ett rådjur tecknat av Disney. Stora, mörka, blöta anklagande ögon.
Jag bjöd in honom att komma nära mig igen genom att ta ett halvsteg tillbaks. Juppe kom traskande. Vi försökte med spansk ritt igen, den här gången hjälpte jag till lite genom att lyfta ett av hans ben precis efter att jag pickat på bogen. Då fick han godis. Ska bli kul att se om han hunnit sova på saken i morgon.
Imorgon hoppas jag att jag orkar rida. Och att solen skiner. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar