Skutt hem från första jobbdagen. Hopp upp till stallet. Borst, borst och ut med pålle!
Hoppsan, ett nervvrak till pålle. Helt ensamma? Bara du och jag?
Stolp, stolp upp till skogen. Vi red bara lite fel en gång, men vände på stigen och spanade efter en större stig. Det är tydligen kvinnan utan lokalsinne som ska hitta, tycker Juppe. Han hjälper inte till ett minsta dugg.
Juppe hade nämligen fullt upp med att spana efter hästsugna björnar. Illvilliga vildsvin. Galna älgar. Rabiessmittade grävlingar. Våldsamma tjädrar och kanske en och annan orm.
Nope. Det blidde inget av med vare sig det ena eller det andra. Men på hemvägen ... moahahaha, fick vi skotträning. Då var Juppe fortfarande lite hispig efter sitt stora ansvar i den läbbiga skogen.
Herreminje. Trodde faktiskt att han skulle dra iväg i vild panik. Men det gick bra. När vi hade en bit kvar satt jag av och spankulerade oerhört nonchalant längs vägkanten. Juppes aptit tog över, han mumsade och skuttade två decimeter rakt upp för varje skott. Mumsa, mumsa, hopp, hopp.
På väg hem mötte vi två kompisar från stallet. DET KUNDE HA VARIT FÖRRYMDA SKOGSTROLL! Såg Juppe ut att tänka. Vid det här laget var mina nerver också förbrukade. Försökte väga Juppe i stallet. Kanske har han gått ner 12 kilo över natten, eller upp. Eller också får jag mäta i morrn igen.
På kvällen drog himlen ihop sig och hotade med åskväder. Då fick gossarna åka in i stallet över natten. Lugnast för alla. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar