Framgång i det lilla: att möta två motorcyklister utan hästkompisar och ändå tycka att det är helt okej. Liksom med traktor, buss och lastbil (fast då stående vid sidan om vägen på fältet med utsikt över det hela).
Att jobba med: hispfaktorn. Vi började som ett lugnt ekipage (nåja). Och för varje ensamt steg som Juppe tog tilltog dallret. Eller, lite både och. Till att börja med skvatt han till och med för små fåglar, då kunde jag inte låta bli att börja skratta. Efter mitt andra skrattanfall började han frusta. Så det tog han ju på ett mycket bra sätt.
Kanske är det min hispfaktor jag får jobba med. Ikväll tog jag ett felbeslut. På en åker lite längre bort från stallet så jobbade jag med att byta gångart med Juppe, från skritt till galopp, till trav, till skritt, till tölt osv.
Skitjobbigt tyckte vi båda. Och att galoppera rakt över ett fält går fortfarande inte. Det blir zigzag över hela fältet. Därför tar jag sikte på diken, staket och annat rakt och trevligt som går att följa.
Efter några vändor märkte jag att Juppes galopp slog över till något panikartat (eller illvilligt, busigt?). Det gick fortare och fortare mot en krondike. Och jag blev sur. Tänkte - galoppera då din jävel. Det är ganska jobbigt eller hur?
Men harhjärtat i mig tvekade när jag såg diket närma mig och jag drog i Juppes tyglar, det tog sin tid för honom att fatta att jag ville stanna på allvar. Ett tag trodde jag att vi skulle hoppa över dikhelvetet. Men - så gjorde Juppe sin special, en cowboyslide.
Grov felbedömning. Det gör jag inte om. Inte lämna så mycket utrymme till Juppe, han grejar inte det än.
Det blev en kort men intensiv ridtur. Igår tog vi också en, med topping av övning av att trassla sig ur en longerlina. Det gick bra. Han är lugn nu med linor och olika saker på sin kropp. "Torkade" av honom med cellofanliknande plast över hela kroppen, det gick jättebra. Juppe tycker det är ganska normalt. :-)
Nu brassar jag bara på med bilder från igår. Gissa vad Juppes favoritsysselsättning är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar