Mat = peppad häst

Igår kom Juppe springande mot mig i hagen. Trevlig omväxling från en surt bläng i ögonvrån och fyra ben som står som cementpelare, och ett hästhuvud nerkört bland gräset.

Beröm och godis blev det så klart!

Hur jag lyckats med denna helomvändning? Mja, när kompisarna bantar så får ju Juppe banta han också (han har sannerligen lite sommarmage att ta av). Kvällspromenaderna där jag promenerat bredvid istället för att rida har gjort underverk.

Han kommer nämligen ihåg att det var helt okej att gå och glufsa. :-) Eller hetsäta får man väl nästan kalla det.

Juppe mumsade lite före ridturen, men jag har bestämt att det inte är okej att äta när jag sitter i sadeln.

Och - kvinnan utan lokalsinne - lyckades rida genom skogen till en liten skogsväg och ett öde torp. Och hitta tillbaks. Tjohooooo!

Sedan, som belöning, hoppade jag av Juppe en bra bit före stallet och traskade bredvid. Bort med vad den nu heter som spänner över bettet och mums away!

Visst ler han?