Återigen - en glad Juppe som kom springande mot mig i hagen. Wow. Godis såklart.
Mör och seg efter en varm dag, bestämde mig för att hålla mig på "racerbanan" vid ett dike längs en åker. Juppe fick äta hela vägen till diket. Han har totalt glömt att han är livrädd för att gå på grusvägen dit. Han åt nämligen.
Däremellan höll han dyrkande koll på mig. Inte dumt, inte dumt.
Vi skrittade på lång tygel, töltade, skrittade, galopperade osv. Och så tog jag sikte på branta backen i skogen. Sådär poppis.
Upp, inga problem. Lite flåsigt, men vi tog en paus i kvällssolen på krönet. Och så nedför ...
Ett steg i taget, jag tycker att jag fick vara rätt grym mot Juppe med tyglarna för att han skulle hålla sig i skinnet. Gillar inte det. Men gillar heller inte att han panikspringer nedför en brant backe.
Det gick bra. Lugnt och kontrollerat till sista steget. Aldrig att Juppe får chansen att skutta iväg igen. Väl nere - fick han en godis! Jag riktigt såg hur kugghjulen började snurra under öronen. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar