Hispiga hovar på stubbåker

Men vad i rackarns? Ska vi ut ensamma igen? Så tror jag Juppe tänkte när jag gjorde i ordning honom idag.

Lite spattigt från start så att säga.

Jag har varit dödstrött hela veckan, knockad, bedövad. Kanske för att jag lyssnat på byggmaskiner på jobbet, kanske för att det helt enkelt är jobbigt att börja jobba igen. Vem vet.

Juppe var snäll, men på helspänn. Mina storslagna planer på att galoppera fram över nyskördad stubbåker slog in med råge.

Juppe lekte cowboyhäst.

Jag tror inte att han satte sprutt på ren djävulskap, men det kan man ju inte veta. Jag trodde det inte ens efter sisådär fjärde, femte gången. Men som sagt ...

Jag började lugnt med skritt, och så lite tölt. Juppe var helt klart orolig över att ha så stora vidder runt sig, här har vi ALDRIG ridit, sa hela hans kropp.

Kul tyckte jag och tyckte att vi kunde snirkla lite. Töltelitölt och ganska mycket trav. Kul, det kändes bra.

Nu var vi på liksom lite på hemväg, nosen pekade mot stallet även om det var en bit. Då tyckte jag att vi kunde galoppera lite.

Tjohej. Första sprången gick bra, sedan gick det över till paniktempo. Jag drog i nödbromsen, och tvingade honom till en ostkrok.

Mjaha. Men om vi springer åt andra håller då, tänkte jag. Första sprången gick bra, sedan blev det ånglok av det hela igen. Helt utan möjlighet att styra för min del. Juppe tuffade på. Det blev ostkrok igen.

Ett par gånger senare, när jag ändå varvat med skritt på lång tygel, började jag fundera på om jag skulle få hem en häst som såg ut som en beagle. Långa utdragna dregglande mungipor.

Hm. Inte bra. Det är inte kul att rycka och dra.

Inte kul att behöva rycka och dra.

Kanske helt enkelt grabben försöker testa mig. Men jag är inte säker. Han var så virrig på det stora hela att det var svårt att förstå.

Kanske skulle jag helt enkelt ha låtit bli att försöka galoppera. När jag väl börjat så kändes det som att jag var tvungen att få till en galopp där jag bestämde, i alla fall en liten bit.

Juppe är i alla fall en mästare på att springa som en ostkrok.