Invirad häst - inga problem

Japp. Idag var det dags för markarbete. Longering.

Juppe var lite nervig i dag också. Hoppig. Mumsa gräs, höra något, hoppa till.

Hm.

Fast vid första borsttaget så började pålle blunda och dregla, så så farligt är det nog inte.

På med repgrimma, och så långa longerlinan. Yes, och in i ridhuset. So far och så vidare.

Det går faktiskt jättejättebra att longera i skritt numera, ingen stress utan lugnt och fint och inget ryck och slit.

Vi körde några varv fram och tillbaka. Sedan knäppte jag loss Juppe från linan så jag kunde plocka fram tre cavallettibommar. Mätte ut sisådär fem fotlängder mellan varje bom, och den i mitten fick vara hög.

Grymt? Jättesvårt? Ingen aning. Jag körde på. Juppe hängde med i mitt bygge. Klev runt och nosade.

Yes, första gångerna sprang jag bredvid Juppe när han klev över. Gick jättebra.

På med longerlinan. Och eh, vad vill du? Helt plötsligt förstod vi inte riktigt varandra. Jag pekade inbjudande ut med handen i den riktning han skulle gå. Fattar nada, sa Juppe. Jag försökte få in mig i en mer drivande position - Juppe backade.

Öh. Ja. Det slutade med att jag drog fram Juppe i riktningen jag ville att han skulle springa med hjälp av linan, och så smackade jag. Det gick. Det såg inte snyggt ut, men det gick.

Det funkade att knalla över bommar också, i båda varven. Lite knöligt, lite underligt. Men vi grejade det på vårt sätt.

Japp. Lagom är bäst, tänkte jag och plockade tillbaks bommarna.

Knäpp på med linan igen och häpp - ut i trav. Där blir det väldigt, väldigt lätt drag och slit i linan. Jag tror att Juppe vill vara mig till lags och göra som jag vill, men han är stel som en pinne och drar mer och mer i linan om jag vill ha högre fart och om jag släpper efter på linan.

På en liten volt nära mig har han svårt att välja mellan tölt och trav. Och till slut blir det så knöligt att varken han eller jag har koll.

Blä. Men vi fick till ett hyfsat varv i trav, sedan slutade vi.

När han ändå hade linan fastspänd tänkte jag att det är lika bra att påminna om det där med att få linan lagd över sig. Inga problem. Bli klappad av piskan, inga problem.

Hm. Nu fick jag den ruskiga idén att gå ett varv runt Juppe med linan. Så det gjorde jag.

Ställde mig snett framför honom och drog lite lätt. Han såg ut som tjuren Ferdinands mamma när det började snörpa åt runt rumpan. Sedan följde han linan runt, trasslade alltså ut sig - och fick massor av beröm och GODIS.

Vi körde ett varv åt andra hållet också, sedan fick han gå ut och moffa i sig gräs.

Plus: linan är en kompis, precis som piskan. Och trassel är något man lirkar sig ur, inte får panik över.

Minus: dragkamp med longerlinan i trav. Det tror jag inte vi löser själva. Där måste vi ha hjälp.