Igårkväll tog vi det lugnt jag och Juppe. Jag borstade och gullade med honom och provade att knyta till repgrimman så att den skulle sitta bra på honom.
Yes. Och på med longerlinan och in i ridhuset. Kändes underligt. Juppe slog inte i hovarna i metalltröskeln.
Vi stod bara och andades ett tag. Jag vet att jag är lite fånig när det gäller longering.
Repgrimman funkade bra, eller om det helt enkelt var det faktum att vi var ensamma som gjorde det. Juppe gjorde det jag bad honom om. Han skrittade lugnt och fint utan att dra i longerlinan det minsta.
Tre varv åt ena hållet. Knöla, lägga ifrån sig piskan, byta hand för linbunten och - byta varv. Lugnt och fint där också.
Då blev jag så uppmuntrad, speciellt när jag hörde Juppes eftertänksamma tuggande att jag knäppte loss longerlinan från grimman och gick och hämtade en cavalettibom på sockerbit.
Släpa hasa, Juppe följde med och tittade intresserat.
Och jodå, när han väl satt fast i linan igen så gick han snällt och lugnt utan stress över bommen. Lyfte benen ordentligt. Tre varv åt ena hållet och tre varv åt andra.
Det fick räcka så.
Juppe såg närmast förvånad ut när jag avbröt så snabbt - men jag ville ha styr både på den goda stämningen och på mina nerver. Ville att det skulle gå bra helt enkelt. Det gjorde det. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar