Hjärtat svämmar över. Det räcker att jag inte pysslat om Juppe på en dag för att pillbehovet ska pocka på.
Idag åkte stallägaren, hennes lilla dotter och jag till hovis för att Juppe skulle få en ny sko på höger fram. Det gick snabbt och lätt. Några flisor har gått ur hoven, men det var ingen större fara.
Hovis har mycket att göra och tävlar på hög nivå, därför frågade han om vi kunde komma till honom. Jepp, det kunde vi tack vare stallägaren. Då fick vi också låna ovalbanan, så fick hästarna träna lite mer på att springa på den.
Juppe är en maräng! När han fjollat av sig på vägen från ridbanan till ovalen (otroligt många jättelivsfarliga grejer längs vägen) gick allt som en dans. Han lyssnade på mig och hade nog kul han med.
Vi fick till en tölt i "bättre takt" än jädrigt passaktig. Testade också om Juppe stannar på samma sätt som vi övat och övat och övat med hjälp av boken Atlis verktyg för islandsryttare, som tyvärr är slut hos förlaget.
En lysande bok, med mycket lättförståeliga övningar, även om de inte alls är så lätta att genomföra. Jag vill kunna stanna Juppe utan att dra av hans huvud med tyglarna, det har boken hjälpt mig med. Och att lära Juppe flytta på sig i sidled, med hjälp av min vikt.
Och framför allt är det KUL! Juppe godisgris har börjat med en ny grej, när jag berömmer honom översvallande så tvärvänder han på huvudet, böjer det i en ostkrok mot mig och förväntar sig en godis. Det är okej. :-)
Klart killen ska ha en godis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar