Truligt

Jättekul (för mig) = gå till stallet klockan åtta en ledig dag för att titta på Juppes sår på bakbenet och upptäcka en till pigg tant och ett klarögt barn redo för ridtur. Tjohooooo!

Men - för andra dagen i rad kändes Juppe verkligen seg. Oengagerad, sur, tvär. Igår snubblade han över sina egna ben i princip i skogen. Vi höll faktiskt på att gå i backen rejält en gång.

Idag, enda gången som öronen vinklades bakåt åt mitt håll var när han surt snappade åt sig av en halv björk eller en repa åkerfräken (hans favorit). Har haft med tonåringar att göra, så jag hörde vad han tänkte: vad tänker du göra åt det - kärring.

Kunde inte låta bli att vinkla mungiporna uppåt, trots allt. Han toppade det hela med att skrapa med hoven, precis som innan han vill rulla sig - tre gånger. Alla gånger där underlaget under hovarna var som moddigast och läbbigast. Tehe.

Hoppas han blir på bättre humör av att få vara ifred ett par dagar. För på fredag smäller det, då blir det ridläger för ett gäng tanter. Det vet han inte om. Eller gör han det. ;-) Han kanske har tjuvlyssnat?