Longering - fy fan!

Varmt idag. Men längtade efter att göra något med Juppe ändå.

Juppe & Co hängde vid grinden och såg lite värmeslagna ut. Monsieur var nöjd med att gå in i det svala stallet. Sjääääälvklart borstade jag och gullade så pysen dregglade av förnöjelse. Är det så lite som krävs så är jag inte den som är den.

På med grimma, inte träns. Longerlina över ena armen och Juppe i den andra höll jag på att säga.

Fy för den lede. In i ridhuset. Jättekul. Juppe snubblade över tröskeln så det kloooongade i hela huset, helt okki - glada ögon.

Springa runt utan lina. Okkidokki. Nästan okej stopp på HO! Och upp till mig i mitten för att checka läget (okej, och få en godis).

På med longerlina, fan och hans moster. Det gick bra åt ena hållet. Lite väl snabb trav som lugnade ned sig efter några stopp och lite lugnande mummel. Ett ho, och han ville in till mitten till mig. Jättebra.

Knäppte om longerlinan till andra fäster i grimman. Försökte få Juppe att fatta att jag ville att han skulle ut i spåret och röra på sig. Gick sådär. Lite spatt, spatt och in i mitten till mig.

Pusta, pusta, tänka, tänka. Ledde Juppe ut i varvat i grimman och viftade lite med spöet bakom honom. Gick lite tveksamt sådär. In i mitten till mig. Jag gjorde om proceduren.

Då jävlar. Då blev Juppe riktigt stressad och helt plötsligt fick jag leka cowboy i ändan på repet på en vildhäst som ska ridas in. Juppe galloperade runt och såg skräckslagen ut. Jag höll fast för kung och fosterland. Tänke - släpper jag nu slutar det inte bra för vare sig Juppe eller mig.

Han coolade ner sig efterhand och kom in till mig i mitten. Klapp, klapp på mulen och kli, kli på örat. Darriga ben.

Kopplade loss Juppe och gick för att ställa tillbaks spöet och hämta grimskaftet. Juppe efter som en liten orolig hund.

Det här behöver vi hjälp med. Och näej, jag tror inte att han är olydig eller utmanar mig - jag tror att han inte har en aning om vad det är fråga om. Och jag är inte säker på att jag kan hjälpa honom. Gah.