Vi tittade nog på olika saker allihop. Jag kollade förstås in Juppes pappa, 19 år gamle och vansinnigt vackre Hrafnfaxi.
Hm. Nu har jag säkert tagit någon bild som en hästkännare inte skulle okeja med steg och sisådär.
Japp. Och kollade jag vidare på hästarna? Pass, tölt, trav och speed?
Nope. Jag kollade in brulépuddingeffekten. Jag kollade in ryttarnas sitsar.
Här ser man ju inte puddingeffekten så tydligt.
Lite här.
Sara kan det. Och är dessutom grymt stark. Prova det här hemma får ni se. Stå på knä på en ganska hårt pumpad pilatesboll och se hur länge du klarar balansen och hålla styr på skakande spagettiben. Jag klarade typ 10 sekunder, Sara uppemot fem minuter.
Puddingeffekten. Skittaskigt tänker ni. Näej, jag menar inte så. Jag menar något som jag absolut inte fått in i min arma skalle.
På ridlektioner får jag höra DRIV, DRIV, DRIV! Näääääj! Slappna av i låren.
Uff. Alla som ridit andra hästar än islandshästar blir lite förvirrade här. På SM hade jag blicken som klistrad på allas rumpor. Som naturligtvis var som limmade i sadeln - men, jag greppade vad som menades med att driva med sätet.
Det är bara att låta rumpan förvandlas till en dallrig, tung geléklump som följer med hästen i dennes rörelser och förstärker den. Kort sagt, det ser inte klokt ut. Men - när jag provade ikväll funkade det. Jag kände sittbenen, låren hängde slapp och DÅ KÄNDE JAG JUPPES BAKBEN. Tjoho.
Alltså takten, vad han höll på med. Har ju bara haft honom två månader .... :-)
Och andra, de kollade på snygga killar. Alltså stiliga hingstar att betäcka sitt vackra sto med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar