Träningsvärk och nöjdhet

Red lektion igår, och det kändes riktigt bra!

Någon pollett har trillat ned när det gäller att driva med sitsen och ticka igång Juppe i tölt. Vi fick i alla fall till en hyfsat snygg tölt ett litet tag.

Fast jädrar vad jobbigt det är att hålla reda på allt. Att få Juppe att behålla tölten när vi svänger till exempel. Flera saker att hålla reda på då, mina eländiga händer till exempel och både att driva med sitsen och hänga med med skänklarna. Det går åt pipsvängen för det mesta.

Men ibland får vi till det! :-) Och då får vi beröm, både jag och Juppe gottar oss då. Vore vi katter skulle vi glatt krulla runt och visa magen, nu skärper vi till oss och viftar lite glatt med öronen istället.

Fick också hjälp med den jävla longeringen.

Fick handfast och jättebra tips och förevisning i att börja longeringen med tyglar, alltså supernära hästen. Då visar handen som håller i tyglarna åt vilket håll man vill att Juppe ska gå, jag ska stå vid bogen, inte framför och stoppa upp det hela och inte bakom och ge alldeles för mycket fart.

Det här fungerade mycket bättre. Och när Juppe började rejsa var det mycket lättare att stoppa honom när jag stod så nära. Det var bara att stå stilla själv och böja ned huvudet och titta ner i backen. Då stannade han och kom fram.

Små framgångar som känns bra!

Och utan hjälp går det inte. Känns som jag har vunnit på lotteri, både när det gäller den erfarna stallägaren som dessutom är utrustad med stort tålamod och med godhjärtad ridinstruktör.

Läxa: halvhalter (som har blivit bättre fast jag inte trodde det själv) och det där med att kunna svänga i tölt och ändå hålla reda på att Juppe håller sig i tölt.

PS! Eftersom väderprognoserna lovade dunderregn och åska till natten så tog jag och stallägaren in Juppe & Brats. Juppes min när han såg mig gå mot hagen, och när jag trädde grimman över huvudet. Oh, no. Ska jag jobba igen? Ögonen klippte, Juppe var helt slut. Tror han sov gott i stallet. :-)