Idag blev det ridbanan

För att stänga till ridbanan måste man dra för två långa stålrör som har lite lustiga ljud för sig när de släpas i sina ringar.

Ve och fasa och nej och usch sa Juppe första gången jag försökte göra det. Nu. Snäll och lugn koblick och lugna steg bakom mig när jag pysslar. Juppe är en maräng.

Och näej säger jag till det där med att man bara ska berömma när han gör helt rätt.

Juppe går igång på beröm (vem gör inte det) och slappnar av när han får höra att han är bra. Tycker till och med att han lyssnar bättre. Vi gjorde halter varje steg och det gick jättebra. Ingen aning om man ska göra så, men vi tyckte det var roligt. Juppe liksom trippade ett steg i taget, som jag gör när vi leker när han går efter mig.

Långtradare med släp, inget problem. Han märkte den knappt.

Däremot, ljuden av skott från skjutbanan en bit bort. Inte kul. Inte ens när han stod i stallet. Hoppas han får höra mer ljud från skjutbanan när han går i hagen så han får vänja sig.

Another day in paradise. Belåten suck.