Dags att börja med spö?

Tjurskalligt. Riktigt tjurskalligt.

Red ut ensam, tänkte göra om promenaden som jag lärt mig nu (eh, red fel igen).

Nope. Juppe ville inte gå ner på vägen mot skogen och stigen. Tvärnit. Back, back, back. Fick hoppa av och leda honom en bit.

Skutt upp. Nu står han och tittar intresserat när jag hoppar upp, han vet att han får en godis.

Tvärstopp när stigen delade sig. Vid det laget var jag lite ilsken. Han stod som fastgjuten och lyssnade inte ett skit. Jag blev så arg (skäms lite) att jag tänkte att det är skit samma om jag åker av - daskade till Juppe rejält på halsen med tygeln.

Seg promenad framåt.

Och så vidare ...

Pigga öron hemåt, riktigt fin tölt. Jag tänkte ta en galopp längs åkern som vi går förbi. Någon har klippt gräset där - en perfekt racerbana!

Nope, det skulle inte Juppe. Då var jag liksom lite grundarg och DREV PÅ! Jodå, vi kom iväg, till slut.

Tänkte att Juppe jävlar i min låda inte ska komma undan så lätt. Styrde mot skogen igen. Efter visst besvär om man säger så. Upp för branta backen (flämt, flämt på toppen) och ner igen. Gympa så det heter duga.

Promenad hemåt. Trodde Juppe ja. Nu var det dags för galopp nummer två. Nu tror jag att han vaknat lite. Eller var lite förbaskad han också. Fjutt iväg längs åkern.

Ja, och så tölt längs åkern på väg hem.

Slut till kropp och själ när vi var i stallet. Juppe var riktigt svettig och verkade njuta av att bli avsvampad.

Själv tog jag ett glas rött i tv-soffan. Gah!