Jag tittade lite dystert på Juppe & friends när de stod längst bort i hagen (hagarna, om man ska noga). Juppe kommer att stå kvar och beta gräs tills jag kommer fram och hälsar, inte springa bort - men inte komma till mötes heller.
Jag tog min tid. Spankulerade. Och si! Juppesnupp kom travande när jag avverkat en hage. Blev så glad så glad så han fick en äppelbit.
Bra start på ett arbetspass, tänkte vi nog båda två.
Tur att Juppe gillar att bli pysslad med, han står och darrar med underläppen och dreglar lite trivsamt. Och jag borstar, kammar och ryktar. Nu står han helt still när jag sprayar flugspray också. Det är bra.
Blev lite knäckt av arbetspasset när vi provade på att longera. Med fjärilar i magen knallade jag med Juppe efter mig till ridbanan. Nya ridstövlarna är så stela så jag knappt tog mig upp. Juppe var verkligen en gentleman när han begrundade mina försök under högljudda stånkanden.
Äppelbit. Han stod still.
Juppe var rätt slappo från start. Inte på ett dåligt sätt alls, utan avslappnad. Halvhalter funkade nästan, precis som halter. Men att "ticka igång" från skritt till tölt, näej. Jag drev med sätet, tölt, tölt - trav. Halt. Volt. Halvhalt, driva, driva. Tölt, tölt - och trav igen.
Vi slet ett tag tills jag märkte att Juppe blev grinig.
Vi tog sikte på ridkupolen istället. Jag lyckades inte få på ljuset, men skitsamma, det var ljust så det räckte där inne.
Juppe tyckte det var läbbigt att gå in i kupolen. Det är en jättehög tröskel i järn som han klånkade i med hovarna och en knirkig dörr i metall. Till slut övertalade jag honom om att gå in, beröm. Och ut igen, och samma manöver tills han tyckte det var rätt kul att gå in och ut ur kupolen.
Pust. Kul.
Men, nu var det dags att stänga dörren och börja jobba. Av med tyglarna och en totalt förvirrad blick från Juppe. Han gick ut i spåret och löd när jag bad honom trava.
Men byta varv gick absolut inte. Inte heller att skritta. Men stannade gjorde han. En gång gick han in till mig i mitten när jag bad honom stanna. Blev glad så det bubblade. Men det var också enda gången, Juppe blev surare och tvärare för varje varv.
Vi körde några gånger ändå, jag fick gå och hämta honom och leda ut honom på spåret när han parkerat sig med huvudet mot kupolen. Slutade när han stod stilla vid en sista order om halt.
Sådär kul. Men bra. Fattar bara inte varför Juppe blir så sur, och vad jag gör som gör att han blir det. Inget spö fick jag med mig heller.
I stallet hade jag några äppelbitar kvar, de gick åt när vi stretchade (hämta äppelbit med hårt bakåtböjd hals). Släppte lös Juppe och tog några raska steg bakåt och sa Juppe. Hände inte ett skit. Han stirrade förvånad på mig.
Gjorde om samma grej. Nu gick han fram mot mig. Och fick äppelbit. Det funkade en gång till.
Inte mycket till träning, men bättre än ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar