Först: stallägaren tog över Juppe när det var dags att sitta upp. Han backade (blev nästan lättad, fy mig. Lättad för att det inte bara var mig han trixade med, dum tanke, men den fanns där).
Hon hade en teori om att Juppe inte gillar att få stövelspetsen i magen, när jag sitter upp på vanligt manér. Alltså i position min rumpa vänd mot huvudet på Juppe, i med foten i stigbygeln och snurr runt vid uppsittning. Tån petar in i hästens mage. Det är nästan oundvikligt.
Juppe är ju ganska hög också.
Till slut stod Juppe still och jag satt upp på isländskt manér, alltså med foten pekande framåt i stigbygeln från start. Det gick jättebra. Det är inte bra om hästen drar eftersom man lättare hamnar under hästens bakdel då.
De fyras gäng fick en underbar timme i skogen. Det har varit skogsavverkning på en del ställen som ställde till med spännande saker vid val av väg och i spaning efter stigar som knappt fanns längre.
Efter en timme var vi rejält trötta allihop. Juppe var så sliten att han snubblade över nästan allt som kom i hans väg. Men då hade han också varit jätteduktig, kämpat sig förbi en hage med tjurkalvar (han skakade i kroppen), hoppat över diken och klivit över trädstammar.
Sista 20 minuterna promenerade vi med hästarna. Vilket pass! Och vilken underbar kväll!
Tänk att bo så nära skogen.
I morgon får det bli en enkel promenad eller väldigt kort tur med Juppe, om han inte får vila helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar