Första ridturen på egen hand

Tror det kändes lite stort och läbbigt för både Juppe och mig.

När gossen kammats och gjorts fin och sadlats på och fått nya finputsade tränset på sig så klev vi ut i stora vida världen.

Helt plötsligt hade inte jag någon erfaren medryttare att fråga, och Juppe hade inte någon som antingen gick framför eller efter.

Det var vi.

Tog det säkra före det osäkra och promenerade en bit på vägen, förbi mitt hus. Grannens hundar skällde som vanligt, och grannens hästar gjorde rusningar mot elstängslet. Det grejade vi med lite trix och bök.

Så var det dags att sitta upp! Vad tror ni hände?

Japp. Juppe la in backen. Vänligt och snällt och lydigt backade, och backade och backade han. Vi promenerade en bit framåt, så la jag tygeln över huvudet igen och ställde mig vid hans bog för att kunna korta tygeln och få honom i form.

Juppe la i backen. Vi gick en bit till.

Nu började det kännas fånigt. Jag ställde Juppe med rumpan mot ett träd. Han backade - men svängde så elegant åt sidan vid trädet. Suck.

Tre försök senare gick det att sitta upp. Hurra!

Tror Juppe var lite nöjd också med att den där underliga människan äntligen satt på ryggen - det brukar hon ju göra?

Jag har gått och klurat på en intervallträningsbana, och fått okej på idén av stallägaren. Jag styrde Juppe mot en rejält brant skogsbacke, alltså ett rejält motlut. Vågar inte ta den i utförsläge än. Det gick jättebra. Han gick lugnt och fint och kämpade sig upp, jag satt så gott jag kunde i fältsits och hjälpte till på det sättet.

Tre varv tog vi. De två sista gångerna blev Juppe lite grinig, jag tror han är smart nog att försöka undkomma lite jobb. Och jag vill hjälpa honom att bygga muskler. :-)

Det blev en rejäl galopp längs en åker också (eller två) och några sträckor med taskig tölt och riktigt bra tölt.

Juppe fick långa tyglar och gick och frustade nöjt. Men så blev det stirrigt förbi huset igen. När en hund i fjärran började yla också blev det för mycket för Juppe - kan kastade sig bakåt. Jag hann med att ta tag i en ring till betsel för att få honom att snurra runt istället för att sticka iväg. Phu.

Madre Mia. Det gick ju bra. På't igen imorrn. :0)