"Jag pratar inte med främmande kossor"

Promenad vid hand blev det i dag med polaren Baldur som testar Metacam för att se om han har tandont eller inte.

Herreminje.

Det är ju inte första gången jag och Juppe går den här svängen. Men tydligen var det inte igår.

Juppe fick stroke både en och två gånger när vilt främmande kossor reste sig upp och tittade vänligt på honom. De sa inte ens: muuuu.

Det märks redan när man hämtar en Juppesnupp i hagen.

Gud så överdrivet, sa Juppe.

Här går jag och . . . slappar.

Baldur var bara rundögd.

Vi tog med spö båda två.

Drygt sex trevliga kilometer blev det. Så skönt, trots allt.

Tillbaks på stallplan blev det ögongodis i form av föl igen:

Skima är en supermamma som ställer upp för att fölis lättare ska kunna äta.

Och nog ser hon lite stolt ut, har span på att jag fotar fölis i rätt vinkel?

Ta en slurk till du, lille vän.

Jag är inte liten, bara ganska nyfödd.

Rima tog en stund på sig att få ut efterbörden, så hon och fölis bor på box ett litet tag för säkerhets skull.

Skönt med en stallplanspromenad för båda.

(Och kul för oss).

Fantastiskt mycket sprattel i de små benen för att vara ett dygn gammal.

Tjohoooo! 

Men det där med att gå in i stallet krävde lite övertalning och att ha full visuell koll på mamma.