(Bilden: krysset närmast är avtryck av mitt blygdben, snett upp till höger syns vinkeln till mitt högra sittben. Det vänstra sittbenet ville inte vara med alls i övningen.)
Leviterar jag några millimeter över Juppes rygg?
Jag kanske kan strunta i planerna på att gå ned några kilo?
Skojar bara.
För ett tag sedan var jag med på en härlig heldagskurs som Annica på Bäjeby Gård höll i.
Fokus hölls på sittbenen och vad de betyder för oss ryttare.
Det var bara det att jag inte fick något jävla avtryck av mina sittben.
Tänk att ett litet stycke wellpapp kan stå emot så bra.
Avtrycket var bara en liten del av kursen och den teori som hölls.
Sadelbocken var ju heller inte optimal, eftersom benen inte kunde hänga - men ändå!
Vi fick ändå känna lite grand hur vi trivdes bäst på pallen. Men en smal yta under sittben/lår? Eller kändes det kanske bättre med lite bredare "stoppning". Det säger något om hur en sadel ska vara just för oss.
Till slut fick jag ett litet blygt avtryck av ena sittbenet och kunde ändå se vinkeln mellan pubesben och sittben.
Jag och mina kurskamrater jämförde häpet våra avtryck.
Nä. Utsidan på oss säger inget om hur sittbenen sitter.
Några hade en fantastisk bredd mellan sittben och pubesben, de berättade också att de sitter bra i de flesta sadlar.
Jag har gaaaanska kort avstånd och kan då behöva stöd ganska snabbt för sittbenen.
Så här såg avtrycket ut när en medkursare tog sig an varsitt ben och tyngde ned det, en kompis tryckte ned mina axlar.
Antingen är jag världens mest spända människa eller också funkade inte det här just för mig den här dagen.
Ytterligare en medkursare misslyckades med avtrycket. Hon gjorde om och var mindre ambitiös, utan satt mer som "vanligt". Då blev det ett avtryck.
Så: gör det här för skojs skull och bryt inte ihop om du inte ser några sittben.
Vad jag tar med mig av det här?
Wow-känslan av att vi är så olika.
Det betyder ju att det behövs lika många olika sadlar som avtryck (och att de sedan ska passa pålle).
Jag ska hälsa på mina sittben när jag rider framöver. Vandra ned i tanken och säga hej, hej, hur har du det i dag?
Så får jag se om jag liksom känner sittbenen innifrån istället.
Och - det här blir avstampet i något som troligtvis blir en eländig jakt på den perfekta sadeln. Jag trivs inte i den bomlösa längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar