Chockar mig själv: slutar med gruppridlektioner

Jag och Juppe flyttade till Bäjeby gård för möjligheten till ett större socialt stalliv - och för att vi vill kunna ta lektioner varje vecka.

Lektionerna har varit det jag läääängtat till. Annica hittar alltid på något nytt bus och ger oss massor av saker att tänka på, saker som man kan fortsätta jobba med på egen hand.

Juppe gillar när det är mycket kompisar på ridbanan, så det har varit ett kul event för honom också.

Och så upptäckte jag för några månader sedan att jag . . . inte var nöjd.

Jag satt på lektionerna och blev trumpen för att jag ville få chansen att jobba mer med det jag och Juppe skulle behöva fila på. Alltid var det någon kompis i vägen.

Det var det värsta, sa jag till mig själv.

Annica kommer förstås inte att slippa mig och Juppe och vår bitvis muttriga dialog, nu ska jag satsa på att boka in oss på privatlektioner istället. Kanske finns det någon stallis som vill ta kompislektioner också. 

Testar det helt enkelt.

Känner jag mig själv rätt så är den modellen inte heller för evigt.

Hur ofta rider ni lektion? Hur tänker du kring det?