Juppe och Baldur är så härliga.
De är verkligen två coola polare.
Men också två coola polare som har en förmåga att trigga varandra om en nu inte skulle tycka om högre farter under turen.
Nu slipper jag ridrädslan för det mesta och vi har lärt oss att hålla sprutt på väg ut och välja skritt eller tölt på väg hem.
Efter en och en halv timme var grabbarna trötta och svettiga.
De förstod inte alls vitsen med att jag skulle ta en vettig bild på dom.
Baldur: vad vill hon?
Juppe: vet inte. Blunda så slipper vi kanske.
Och där jag jag upp.
Så härlig tur. Fantastiskt töltunderlag på grusvägarna med is som man ändå får fäste i och packad snö.
Nu sitter jag med kinder som glöder som efter värsta fjällturen.
Bra det. Då behöver jag inte plutta på rouge inför restaurangbesök.
Juppe insåg snabbt att godiset i mina fickor var slut.
Ingen skam i kroppen har han min häst.
Påträngande? Jag? sa Juppe.
Baldur II tittade noga på det hela.
Hallå där! sa Juppe.
Är man inte värd en enda liten godis efter en långtur?
Haaaalllååååååå! Du där! Kom tillbaks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar