Vilt sken i skogen!

Äsch förlåt. Kunde inte låta bli. Det var ett barn som skenade i skogen. En kille i 8-10-årsåldern.

Både Juppe och Baldur höll på att gå bananas, men barnet sluta springa efter pipig uppmaning: snälla, sluta springa!

Då hade jag hoppat av för länge sedan. Juppe var som en rymdraket, redo att fyras av.

När familjen som hörde ihop med skenande barnet dök upp lugnade allt ned sig.

Lillebror fick ge Juppe en godis och jag förklarade att Juppe är lite som en hund som behöver öva på möten. Alla var glada.

Allemansrätten är underbar och skogen är fri. Allt är som det ska vara.

Jag har verkligen all förståelse för de människor som inte vet hur de ska bete sig runt hästar, eller som rentav är rädda för hästar. Juppe och Baldur fick så mycket beröm att de inte visste var de skulle ta vägen av familjen. Ett fint möte för alla tror jag.

Det blev två fantastiska timmar i skogen på två rätt peppiga pållar.

Tror det är underbart skönt för en pålle att få använda kroppen i skritt i två hela timmar. Då är allt genomjobbat, varmt och smort.

Och så får vi ju rida förbi Titania. Hon är en liten ätmaskin. Hon tittar piggt upp mellan tuggorna, sedan fortsätter hon fylla på lilla söta badbollen till mage.

Som hon har växt! Snart är hon ifatt mamma känns det som.

Juppe och Baldur begrundar detta och var redo att visa att de också kan äta duktigt.

Vi med! sa de här söta brudarna, vilka de nu är.