Livet och det och så

Med risk för att bli tjatig.

Vilken härlig dag.

Först en växtmarknad med mannenvännen, på eftermiddagen en lång och härlig skogstur med trevligt sällskap.

Juppe är så gosig just nu.

Han gillar att hänga med mig och sniffar på mitt hår och klappar mig snällt med överläppen.

Tur en inte har en frisyr att vara rädd om.

Numera blir jag så glad över bilder där hans bog syns.

Jag vet att det finns mer muskulösa hästar, men för mig är Juppes bog med jämna muskler ett underverk.

Jag hade tänkt att åka till stallet i går också, men efter en rekordtidig start för att hälsa på kollegor i Södertälje (också en härlig dag!) så orkade jag inte.

Och jag har bestämt att det är okej.

Nu måste inte Juppe ut på promenad varje dag, han sköter sig och sin hälsa lite mer själv.

I eftermiddags gick vi långa härliga skogsrundan med räserräkan Baldur.

Grabbarna har en speciell kemi och båda vill vara först. Här kan vi snacka powerwalk.

Men - nu är det okej. Jag blir inte rädd, jag bara njuter.

Jag skulle inte tacka ja till en galopp på hemväg, men det är kul att se båda grabbarna knata på sitt värsta.

Och skogen. Vilken ljuvlig skog. Ljuddämpad, grön. Hemvist för skönsjungande fåglar - men annars tyst. En lisa för själen.

Inte hjälpte det att Juppe gick smaska gräs å det grövsta före middagen.

Han ställde sig resolut vid Ess hög och tog för sig.