Ess och hans nya lillebror verkar verkligen vara som ler- och långhalm.
Och nye grabben Viggo (den bruna i bakgrunden) vill så gärna, så gärna vara med och slåss och leka.
Nope.
Det var inte populärt. Tror Viggo är lite för burdus i sin framtoning än så länge.
Grabbarna var hela tiden perfekt synkade i sina rörelser.
Jag var tvungen att ta massor av bilder för att se om det var slumpen, men icke.
Och stackars Viggo tänkte - Baldur II vill nog leka!
Baldur, Baldur! Vi gör så där!
Det räckte med ett vinklat öra och en lyft bakfot för Viggo skulle fatta vinken.
När showen var över gick jag och Juppe mot stallet.
Juppe var studsig i dag med. Jag tror att brysk lydnad har ett pris för oss två, och med brysk menar jag inte brutal utan alldeles vanlig hästen-ska-lyda-därmed-basta-ridning. Därmed inte sagt att vi inte behöver det.
Men det gör jag ett annat inlägg om framöver.
Nu ska det handla om gårdagens lektion och om ytterhjälper.
Vilken jädra grej. Så häftigt. Var har de varit i hela mitt liv?
Vi började med att rida mellan fyra sockerbitar en bit innanför spåret. Vid varje sväng växlade vi mellan att göra en vanlig sväng och att svänga bara för ytterhjälper.
Så kul. Jag nästan petade Juppe på bogen med tån för att få honom ett fatta att vi skulle svänga, och så stöd i yttertygeln och lite lätt tryck mot halsen där - och sväng.
Vi blev så ivriga när vi fattat grejen både Juppe och jag.
Det kändes som att sitta på en fast och mullig ål.
Jag kände att Juppe fick samma ivriga flin som jag när vi gjorde det i tölt också. Vi åååååångade fram och vände som Pillan i en slalomport. Så tajmade, så tajta, så nära den där jädra sockerbiten.
Och innerhanden var ajabaja.
Tjohoooooooooooo!
Jo, jo, jo. Visst har jag väl försökt rida med stadig ytterhjälp förut. Gjort överstrykningar och kollat, men ändå.
Det var NU poletten trillade ned. Kaklonk. Nu fattar jag vitsen och har verkligen känt hur det är när utsidan på pållen är tajt och med.
Halleluja.
I dag då?
I dag fick Juppe trava och galoppera på ridbanan. Löslongering stod på schemat.
Nu är det först när Juppe börjar bli trött som han börjar trixa med att byta varv. Han är faktiskt väldigt bra och fin i traven åt båda håll.
Galoppen börjar släppa den med. Den är underligt spänd och konstig i början, Juppe kör upp huvudet och ankar fram. Efter ett tag så lossnar det, speciellt när jag driver på. Då blir Juppe svinsur och småbockar lite, men till slut blir det i alla fall långsidor med avslappnad galopp.
Så konstigt. Juppe som alltid haft så fin galopp.
Men, men. Jag är så himla nöjd med att vi kan löslongera utan att bli hysteriska båda två.
Snart ska jag testa att longera med snören och skit, jag vill att vi ska kunna det också.
Om en Juppe fick äta gräs så magen stod i åtta hörn? Har påven en lustig mössa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar