Världens bästa farfar och avskyn för hästar

Farfar Birger gjorde sin militärtjänstgöring till häst, vare sig han ville eller inte. Det var inte fråga om något fritt val.

Spana in de andra kusarna, avlappnade nackar. Lugn och ro.

Och så Birger och hans tilldelade fortskaffningsmedel.

Höjd hals, ankrygg. Vild blick. En Birger på ryggen som är förbannad.

Syns en sån sak verkligen på bild? Nja. Jag vet det.

Jag älskar verkligen min farfar som gick ur tiden 2003. Jag kan aldrig minnas under hela min uppväxt och tiden därefter att han någonsin höjde sin röst mot någon, han fick fram det han ville ändå.

Troligen är han den mildaste människa jag mött. Min älskade kusin Micke tycker likadant.

Vi älskade vår farfar passionerat.

Farfar Birger däremot älskade inte hästar. Han bejakade dock mitt barndomsjags bokslukarintresse. Vi åkte till loppisar och köpte kassvis med böcker. Bäst var nog cowboyserien om Bill och Ben.

"Lita aldrig på en häst", sa farfar Birger bittert. "Du kan se i cowboyfilmer att de bara lämnar tygeln liggande på marken. Ha, i verkligenheten skulle de bara sticka", sa han och såg mörk ut i ögonen.

Jag fick hans sporrar från det militära, hans militära handbok och hans kindkedja till hästen eftersom jag mot hans vilja blev ett synnerligen hästintresserat barn.

Birger berättade att han blev uppkastad till häst liksom alla andra som blev tilldelad en tjänst inom kavalleriet. Stallet låg bredvid Stadion i Stockholm. Lektionerna bestod i att överleva i princip. Upp och hålla balansen på storhäst, på volt, över hinder. Häpp, häpp, häpp.

Önskar verkligen att han sluppit det. En man med stort tekniskt kunnande och intresse. Djur. Nja.

Vadan detta inlägg?

Jo. Blir det ett hingstföl så ska han få heta Birger - om han ser snäll ut (som killen längst till höger). Annars blir det grekisk mytologi. Ser han Juppesnäll ut i blicken blir det Birgir (isländsk stavning). Både jag och min kusin saknar vår farfar så det gör ont alldeles för ofta.

Min dröm vore om han kunde få heta Birgir från Bäck (efter byn i Dalarna som jag och min släkt fått mitt efternamn från), men det vet jag inte om det går.

Blir det en tjej blir jag lika glad förstås. Och då har jag ett namnförslag även för det. Men det blir det ett annat inlägg för.

Om jag orkade rida i dag? Hu. Vid 21 började hjärnan funka. Orkade inte.