Vi flåsar på mot lite bättre kondis

Vilken superkompis kommer alltid och möter upp vid grinden?

Juppe såklart!

Tänk att det ändå är ljust framåt 17-tiden nu.

Vi hann sikta mot ovalen när ljuset fortfarande dröjde kvar.

Bättre kondis?

Det behövs inte, jag ska ju bara hänga med dig i promenadtempo. Det är skönt tempo det. 

Springa?

Du. Vi säger så här: du har ju en bloggkompis som tyckte det var jättekul att gå före sin häst.

Du går före mig och jag är lös, så tar vi det därifrån helt enkelt.

Nej. Vi körde inte på Juppes idé i dag. Vi körde på ovalen.

Det känns så skönt att kunna vara där utan att känna speciellt mycket av ridrädslan. Jag tvingar mig att låta Juppe ha långa tyglar, och grabben är ju lugn som en filbunke. Frustar och trivs.

Ibland stirrar han till mot något, men det är mest för att hålla mig alert tror jag.

Det blev 40 minuter inklusive framridning och avskrittning, men då både travade vi på ganska långa tyglar, galopperade och töltade vi där i mitten av passet.

Juppe blev rejält flåsig, men fick hämta igen sig på lång tygel efter varje ansträngning.

Det känns som att vi är på g, Juppesnupp och jag.