Hö i stallet, javisst. Och så lite markarbete på ridbanana.
Hm. Jag tycker det är väldigt tjockt där på mitten på hästen just nu när alla hästar ska vara som mest utmärglade och svältande efter en hård vinter.
Det är skönt att vara kompis på riktigt med sin häst igen.
Jag kan kräva saker, han kan bli lat och sur och bli hård som glas i ögonen - men, det går snabbt över.
Juppe vill väl, jag vill väl.
Det som var jobbigt var att han knackade i traven åt båda hållen i kväll.
Usch.
Efter påpetning på bakpartiet gav det upp åt ena hållet, men stannade kvar i det andra varvet. Inte mycket, men en otäck påminnelse om hans skada.
Klart mina nerver blir krulliga.
Men vi var på gott humör trots allt, min kompis och jag.
Jag tänker att han nog har lite knas med sina hovar, det är lite sprickor från sömmarna och elände.
Det är ett skit med snösulor.
Men snart är det vår, och innan dess ska vi galoppera på härliga åkerkanter och smälta bort Juppes pondusmage. Eh, eller delar av den.
En fin kväll inför ett niotimmarspass, eller vad fanken. 8-19, det blir väl tio timmar? Långt pass i morron är det i alla fall, då orkar en inte med en Juppesnupp. Då får han skvallra med kompisarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar