Titta vilken idyll.
Grönt och eländigt, men ändå.
Stilla frid och faktiskt lite solsken.
Hupp! Vad händer i fonden av idyllen?
Usch, så de beter sig, sa Juppe.
Vi skyndar oss ut.
Har du med lite popcorn kanske? Det ska ju ni tvåbeningar gilla.
Jag kan nöja mig med lite tanigt och trött vintergräs.
Kom så går vi och tittar med ett härligt knäppande elstaket emellan oss och grabbarna!
Vänta då! skrek Juppe. Vi hinner inte med!
Åh, jag vill se alla bortslitna hårtussar! ylade min kompis.
Öh, nä, sa jag. Hu.
Och så släppa lite på trycket.
Skutt! sa Frami.
Det här är en kille som vet att uppskatta publik.
Såg ni! Såg ni! hojtade Baldur.
Ha, ha! sa jag. Klart vi hänger med!
Juppe åt gräs och vägrade titta upp.
Gillar den här killen så himla mycket.
Vänlig och sugen på bus, det är helt okej.
Vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att alla grabbar numera välvilligt tittar in i kameran och har koll på att jag hinner med att fånga dem på bild.
ARGA LEKEN BÖRJAR NU, mullrade Frami till Fengur.
Vet inte vem som vann faktiskt.
Frami var i alla fall inte färdiglekt. Nästa.
Jag ska bita av ditt ben!
Eller hur, sa Frami.
(Kolla blickarna mot mig och kameran)
Hi, hi, det killar, sa Frami.
Satan i gatan.
Tänk att det går bra så ofta när 300-400 kilo häst leker med varandra.
För Juppe gick det ju inte bra, det blev en bogskada för livet.
Både Juppe och jag tänker att det är ungefär som att vara med om en trafikolycka.
Det går inte att skydda sig mot till hundra procent.
Det är så här jag vill att Juppe ska leva sitt hästliv.
ARGA LEKEN BÖRJAR NU, sa Baldur till nya chefen Fengur.
Det är det här jag inte förstår.
Under chefens värdighet att slåss?
Eller byte av regim att vänta?
Jag blir SKRÄMD av att de uppför sig så dåligt, sa Juppe.
Jag tror jag behöver lite extra hö.
Jaha, ja, sa jag.
Tussarna som klippts från din kropp och som lossnar när jag borstar kanske kommer från någon kompis då?
Herregud! sa Juppe.
Ja, någon annan stackars fuxkompis. Någon som är lite sugen på att slåss.
Juppe vet att han gör sig bra i motljus och med ångande andedräkt.
Och ärligt, finns det något mer rogivande och själsberikande än att hänga med sin kompis i stallet?
Mmmm, prsscchhhssss, sa Juppe.
Tills:
Det är dom enda boots som är rena.
Herregud, kved Juppe. I vilken hage är grabbarna?
Nedre, sa jag (och ljög).
Jag och Juppe måste ta tag i det där med linor och skit, så är det bara.
Vi blir så otroligt osams varje gång jag ska longera honom.
Galopp är något slags straff i Juppes ögon, han kastar sig runt som ett kassaskåp på väg att välta och bryter ihop och kickar och bockar och byter varv på pin kiv (då är vi utan linor och skit).
Gah. Men beröm fick han när han behöll trav (eländig med dipp) i båda varv.
Då avbröt vi och bestämde att jobbet var gjort.
Juppe glodde lömskt på mig in i det sista. Han vill inte att jag ska härja med honom på volt.
Jag tänker härja med honom på volt om det så är det sista jag gör. Men vi behöver hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar