Mantag - jag lär mig!

Jag tror att Juppe lärt sig hur min bil låter. Han står som klistrad vid grinden när jag kommer. :-)

Nog ser han ut som en skimrande liten islandshästängel? Mildögd och vän?

I dag fick vi sällskap ut på en tur, så skönt med sällis! Fint sällskap fick vi också av en 31-årig herre som ganska nyss flyttat till Bäjeby.

Blir så förundrad över dessa underbara och hållbara hästar.

Den distingerade herren gick inte alls med på att hetsas upp av Juppes inbillade troll och allehanda mentala hyss. Juppe har ridits ut för lite. Han hade en helt annan film i huvet än vad jag hade. Så här såg hans ut:

Nej, nej, nej. Sa jag. Kolla på min film istället:

Nåja. Trivsamt hade vi det i solen. Och när det var dags att hoppa över första diket tog jag ett diskret mantag. Det behövdes inte, Juppe hoppade synnerligen entusiastiskt.

Vid dike två såg vi till och med lite vatten som strilade på botten av bäcken. Vackert.

Hm. Lite större dike. När det är torrare brukar Juppe helt sonika kliva ned i diket och forma sig som en anka och komma upp på andra sidan.

Nu kände jag att det var dags att ta ett mantag igen. Den här gången behövdes det. He, he. Sicket språng!

Jag tror det gick igång Juppe på något sätt. Han ville springa hem, det ville inte vi andra. Jag gick helt sonika av och gick bredvid ett tag.

Det behövs en urbränning av karburatorn på Juppe. Det ska vi göra i riktning från stallet.

Fattar inte vad du pratar om, sa Juppe.

Där gick jag och pratade med min gamle vän som är en ganska ny vän om att det inte finns NÅGOT att vara rädd för i skogen. Inte ens de där ställena som grisarna har bökat upp. G-R-I-S-A-R-N-A har bökat upp.

Kompisen rullade med ögonen av skräck och fasa, men jag sa ingen fara. Jag går först.

Mäh, Juppe! sa jag. Nu hittar du faktiskt på!

Fantasi, sa Juppe. Fantasi kallas det. Försök tänka utanför boxen.