Bläddrade i senaste numret av Hippson, som valt att ta upp ras-ism. Alltså dissning av vissa hästraser.
I sin ledare citerar Anki Yngve intressant nog Magdalena Ribbing, DN:s vett och etikettexpert. Och just citatet som Anki valde ut passar så bra in på vad jag tycker om de människor som tar sig rätten att kommentera på ett i sitt tycke ärligt och frankt sätt (antar jag). Du hittar citatet här nedanför med länk.
Och nejdå, det är ju ingen som tycker att Juppe är ful :-), det handlar om att jag upptäckte att han är halt.
Det handlar också om hur jag beter mig när jag är på andras bloggar (och IRL för all del). Jag vet:
1. Att jag inte är veterinär - alltså ska jag inte tvärsäkert ställa diagnos på andras hästar.
2. Jag har den alldeles klara ambitionen att se det som är bra och kul, jag vill göra andra glada. Ofta kostar det så lite att ge en uppmuntrande kommentar.
3. Ibland har jag fel. Eller rätt ofta faktiskt. Jag har till och med läst fel, då är det inte fel att ställa en fråga för att få saken rätt för sig.
4. Dumma ord kan hänga med så länge, längre än avsändaren tror. Då får man fråga sig - gjorde jag något bättre för någon genom de där orden?
Läs gärna vad Guru Ribbing tycker om vad man får ta sig för rättigheter att vara sanningsenlig mot de människor som utseendeförändrat sig. Läs förresten gärna fler av hennes råd, underbart språk och även jag inte är ett vett- och etikettfreak men däremot en tämligen snäll människa, så är det kul läsning.
"Många människor hävdar sin rätt att ”säga som det är” med vilket brukar avses att de tar sig friheten att göra andra ledsna för att de själva ska få utlopp för sitt behov av ädel ärlighet. Det är alldeles för självupptaget för åtminstone min uppfattning om hyfsat beteende, tolerans och allmän hygglighet."
Kort sagt: vi kan väl vara lite rädda om varandra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar