Tråkiga och farliga slyngeltakter

Nej. Jag längtar inte efter att åka till stallet i morgon. Det känns mer som en plikt eller ett måste. Som att gå till tandläkaren.

Men, vi börjar med roliga. Lilla bäbisbarracudan är kastrerad, det blev han i torsdags. Då var han en groggy liten typ som det droppade blod från.

Nu är han med i matchen igen. "Storebror" som inte alls är en brorsa, eller ens släkt gör ett bra jobb som hagkompis i en liten tillfällig hage. De är så söta tillsammans, och storebror gör ett så bra jobb som moraliskt stöd.

Två finingar. Snart i stora grabbflocken igen.

Och så till det tråkiga.

Juppe är riktigt, riktigt jobbig när det gäller tröjan. Han ska över huvud taget inte ha en åsikt om mina kläder, men det tar han sig friheten att ha.

Vid 10-draget i förmiddags var jag riktigt pigg och sugen på att ha lektion. Tur det. Fem timmar senare var jag inte lika glad och absolut inte lika pigg. Ledsen dessutom.

När jag bundit upp Juppe utanför stallet gick jag och hämtade borstprylar och tröjan. Tröjan slängde jag över en sittmöbel bra många meter bort. Stön.

Juppe lät som en elefant som satt vatten i snabeln. Blås, blås. Fnork, fnork. Försökte ignorera och borsta. Hovarna sket jag i, det skulle ha blivit för farligt för mig som han steppade runt.

Lektionen gick okej. Juppe var spänd förstås, jag var grinig. Vi fick till en bra tölt, en knackig trav och fick lite läxor och saker att tänka på. Perfa.

Efter lektionen: jag kunde inte förmå Juppe att gå fram till höpåsen. Tröjan låg ju bra många meter bort, men nej. Höpåse och grimma på, glöm det. Longerade honom i en liten cirkel runt mig, han ville ställa famdelen mot mig och muppa men jag var som en kobra på hans bakben.

Till slut gick han fram till påsen. Men så fort jag sträckte fram grimman så backade han. Stön.

Jag hade tur för Annica kom ut igen och stod bakom och satte lite press på honom på så vis. Till slut fick jag på grimman utanpå tränset. Suck.

Borstade lite håglöst på en styltig häst som skvätte till varannan sekund. Riktigt, riktigt löjligt betedde han sig. Speciellt som det stod andra hästar ute och glodde oförstående på honom.

Annica föreslog att jag skulle ta på tröjan och följa med henne vid lunchfordringen. Jättebra idé! Slängde ut Juppe i hagen först, så fort jag fick av grimman fick han spatt och drog i 210 över hagen. "Livrädd".

Det lustiga är att Juppe följde mig längs staketet när jag hade på mig tröjan. Han stirrade och stirrade.

När höpåsarna var på väg och alla hästar väntade på mat rullade sig Juppe.

Det såg lite grand ut som han skämdes. 

 Grabbarna började äta av första högarna.

Hitom kameran står Juppe och fnorkar.

Vad är det med dig? undrade kompisen Baldur. 

Första högarna på väg att ta slut.

Mer käk finns i grannhagen, där jag står och fotar med min snygga tröja på.

Slappo ledartyp.

Och en Juppe på alerten.

Det lustiga är att han ändå gick in i hagen, och valde att gå ganska nära mig.

Men kolla ögonen . . . 

Annica fortsatte att fordra brudarna.

Och jag knallade runt i lunchgemytet med min kamera.

Nöjda mumsanden och milda ögon.  

 Mmmmm.

Och . . .

Till slut var Juppe ganska lugn och tillfreds han också, även om han flyttade sig om jag snirklade för nära i mina små fotopromenader. 

Oroa dig inte. Han är säkert coolare i morrn.

Usch, vi får se hur det blir med det. Jag ska ha den där jävla tröjan när vi tävlar. Om vi tävlar, som det känns nu.