Rackarns så svårt det är

Det blev ett pass på ovalen ikväll. Ordentlig uppvärmning. En pålle som var glad och sugen på att springa. Och sugen på att göra mig glad och komma mig till mötes.

Till en viss gräns.

Rackarns. Ständigt denna gräns. Ständigt detta vacklande på någon slags gräns mot något.

Ouäfff, vad vi bytte gångart och stoppade på bara en utandning. Blev så glad att jag glömde att rida in i stoppet, det blev lite ploff, kadaff.

Och så är det det där med tölt. Energi MEN inte full fart framåt utan bara maffig härlig tölt. Suck.

Näej. Vi är inte i närheten av hur det kändes på kursen. Men det kändes bitvis bra i dag med. Och det känns ändå som att Juppe förstår att jag ställer högre krav nu, att det inte duger att bara springa.

Vi testade att tölta ett varv utan några tyglar alls, det gick bra. Det blev ett spännande tvärstopp när jag ville göra halvhalt för att rätta till tölten, annars gick det bra. Tror Juppe tycker det är vansinnigt kul. Han ser ut att le.

Grabbhalvan har också börjat sno åt sig tyglarna igen, och lägga sitt vackra huvud i mina händer. Hänger nog ihop med ökade krav. Då blir det en massa spännande skänkelvikningar och annat som pålle får tänka på istället.

Nu får Juppe semester i två dagar och jag ska leva i sus och dus.

 Världens mest snällögde häst.

Näej, Juppe. Du är inte mager och eländig. Du är en välvadderad häst.