Nog kändes fredagen ovanligt lång. Energinivån var sådär hög när jag kom hem efter jobbet.
Pruttade iväg till stallet i bilen trots allt, pålle fick ju vila igår när det regnade.
Och tänk: en stilla tur i kvällssol med en pålle på uppenbart gott humör gör underverk både för ens eget humör och energinivåerna. Juppe var nästan komisk i sitt frustande när vi spankulerade iväg längs grusvägen.
Vi gjorde en avstickare längs en körväg mellan två åkrar, upp i ett hygge som var ganska svårtrampat. Och så häpp ut på grusvägen igen.
Kom igen då, sa jag till Juppe vid foten av backen som segar från ett torp i änden av vägen. Nosen pekar då hemåt.
Här är det aldrig några problem med galoppfattningar . . .
Gossen slängde i turbon, men jag kände att det nog fanns lite kvar att ge.
- Ja, kom igen då!
Juppe log och tog i ända från tårna. Jädrar vilken härlig känsla det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar