Lösgjord och ledig och med så långa bakbensvaddetnuheter så att han helt enkelt inte har en fysisk möjlighet att gå i pass. Han får inte in benen så långt under sig.
Kaisa red först, sedan jag.
Kaisa och Raffe.
Hjälp. Så tacksam för att Raffe är en lugn typ. Jag kände igen mentaliteten från Juppe, utan drivning i tölten - blir det trav istället. Det blev mycket tydligt när jag satt på Raffe. Intressant.
Intressant också att han är så otroligt känslig för skänklarna. Det var Kaisas poäng med att jag skulle prova Raffe. Lärorikt
En liten skänkelpuff och tjoing! Så hände det något. Grabben kunde göra skänkelvikningar i farten, även om inte jag kan det. Mitt problem är att jag måste tänka efter hela tiden var jag har mina kroppsdelar och vad jag ska göra med dom för att få hästen att göra det jag vill.
Då blir det svårt att kräva att pålle ska vara som en blixt, he, he.
Och sedan upp på Juppe. Fem minuters pust i stallet och lite kallt vatten - sedan var vi i farten igen.
Kaisa först:
Människan har ju en äckligt bra sits. Allt ser så lätt och enkelt ut när Kaisa är pilot.
Jag fick beröm för att jag faktiskt lärt mig att känna när Juppe är på gång att bryta av till trav och kan korrigera det (tack Sara!).
Kaisa har jobbat hårt med att få Juppe att reagera snabbare, och det märks. Hon har också lagt mycket krut på att få Juppe att bära sitt vackra huvud själv. Det märks också skillnad bara efter en vecka.
Vi gjorde övningar med att öka och minska volten. Dagens mest intressanta var ändå att jag lyckades få Juppe att gå i vänster galopp (jag vet, det borde vara en självklarhet).
Största aha:et var att låta innertygeln vara helt lös. Vid första försöket så kunde jag bara inte förmå handen att göra som jag ville. Försök två gick bättre, och Juppe gick i vänster galopp, bar sitt huvud själv och höll en väldigt sansad och fin takt utan att jag drog och slet.
Och snuppis fick beröm av Kaisa för att han är en välriden häst. Vi solade oss båda två, och jag tar inte åt mig alls speciellt mycket faktiskt utan tänker på Guru Sara som jobbat mest med Juppe. Ära den som äras bör.
Sedan fattar jag inte vad jag ska göra åt alla mina kroppsdelar som lever ett eget liv. Korrigerade armar som ägnade sig åt någon form av schimpansstretch och armbågar som inte höll sig vid sidan. Tröstar mig med att Kyra sagt att det krävs 10 000 övningsomgångar för att kroppen ska nöta in ett nytt rörelsemönster.
OCH - Juppe vägdes in som 350 kg enligt måttbandet före träningen. Ah, det går faktiskt åt rätt håll. Sakta men säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar