Flyttfrossa!

I dag lämnade jag in uppsägningen av Juppes inackorderingsplats. Oj, oj. Så nervös jag varit för detta.

Jag vill prova på lösdrift och har hittat ett stall alldeles i närheten, drygt tio minuter bort med bil, som har det.

Juppe och jag måste också ha möjligheter att få hjälp på regelbunden basis, så är det bara. Och på Bäjeby gård finns det flera olika ridgrupper i veckan att välja på och kurser anordnas regelbundet. Bra ridvägar, lite mindre trafik på "stora" vägen, egen ovalbana med belysning, ridbana och inte minst - enorma hagar med skogsdungar.

- Det känns som att vara tonåring och flytta hemifrån, sa jag med lite blanka ögon till Stallägaren.

- Det grejar du, sa hon och såg minsann lite blankögd ut hon också.

Phu, phu, phu.

Nu har Juppe och jag en månad på oss att packa ihop oss och städa efter oss.

Efter att jag lämnat in uppsägningen åkte jag till stallet för att mocka och för att putsa på fina hästen. Juppe var nervig och helkonstig.

Vägrade stå still när jag skulle borsta, körde upp huvudet och visade ögonvitorna.

Men vad i? tänkte jag. Vildsvin? Läbbig trafik? Flygvapnet har haft övningar just ovanför hagen? De andra hästarna såg ju hur lugna ut som helst?

Eftersom jag är en mycket klok människa kom jag faktiskt på ganska snart var felet låg.

Hos mig.

Den som följer bloggen kommer ihåg att jag inte vågade sitta upp på Juppe efter att jag råkat ut för ett överfall på jobbet med en sjukskrivning som följd. Jag hade inte heller velat ha mig på ryggen.

Samma grej nu. Juppe snappade snabbt upp alla känslostormar som åkte genom mig. "Herregud, vad har jag gjort", "man vet vad man har men inte vad man får", "nu ska jag aldrig mer få stå och pyssla med Juppe i mysiga varma stallet efter den här månaden" osv, osv, osv.

Hoppas det går bra att sjunga i nya stallet också. Juppe och jag var hur lugna och frustiga som helst efter ett par hemmasnickrade verser av: uppå stallebacken, uppå stallebacken har jag en väääään, vacker är han, stilig är han, vacker är han när han dansaaaaar.

Sjunga är bra, gärna något lite släpigt folkvisebetonat, då andas jag rätt normalt rätt snabbt igen. :-)