Iakttagelser angående min och Juppes respektive stönighet

Jag har märkt att jag blir mer och mer besvärlig att hantera ur gurusynvinkel. Kaisa tycker att Juppe ska in klockan 17.00 pip och få en, säger en, godis i krubban att mumsa på.

Jag säger, mohahahahahahahahaha. Jag sitter verkligen på händerna för att inte proppa i Juppe godis när Kaisa har kommandot. Och jag lyckas för det mesta. Men inget, inget, inget, inget kan få mig att tycka att det är fel att stoppa i min kompis en godis när han har gjort något som är bra.

För mig gör det inte ett dyft att han tigger. Det vill säga vänder sitt huvud mot sitt bakben och vill göra yoga för att beveka godistanten.

Hade jag en häst som högg som en kobra skulle det inte vara lika gulligt. Men det här kan jag leva med.

Det är helt enkelt ett område där jag vet vad jag tycker. Sedan är jag påverkbar på andra. Juppe också, visade han i dag.

Juppe gick från pain in the ass till Nurejev. Från "jag tänker inte lyssna till någon skänkel" till "yes Sir!".

Mycket roligt att se. En ganska stor del av mig tycker att det är kul att Juppe är lite stönig (=envis på värmländska), det är ungefär som med ungar. Det måste finnas ett litet motstånd annars blir man ju orolig, eller hur?

Hur kul vore det att ha en lobotomerat snäll häst? Nope. Juppe fick halka från hela skalan från ivrigt motstånd till nöjt frustande vattenkammad skolgosse.

Flämta, flämta. Det här är belöning enligt Kaisa.

Jag är UTBRÄND, säger Juppe. Kaisa har kollen på den trötta pållen.

Och jag är så imponerad av denna 19-åriga människa. Ung i livet och ung i yrkeslivet som hanterar stallets alla olika hästar med samma lugn, respekt och inte minst humor - och gott humör.

Kaisa känner in precis vad det är som pållarna måste jobba med. Juppe fick ett tufft pass där hela hans rygg fick bändas loss och bli lös och ledig. Jobbigt, jobbigt.

Dagens tre bästa? frågade jag lite oroligt.

- Han tog skänkeln jättebra till slut. Och då behövs det nog inte så mycket mer. Det löser det mesta, sa coola Kaisa.

Och innan passet med Juppe tog hon sig an Fylkir, Flugas snygge son. Samma lugna tålmodighet här. Och samma fina resultat.

Undrar sa flundran vad det ska bli av denna talangfulla och hårt jobbande tjej. Ska bli spännande att följa.

Ska också bli jättespännande att se hur hon ska få bukt med mina olater som ryttare. För det är ju trots allt jag som ska sitta på juppesnupp framöver (snyft, bara några veckor kvar tills han är min - bara min).