Varje dag efter skräckupplevelsen knallar jag upp till stallet stax före 12. Mockar och fiffar och går sedan och hämtar Juppe. I dag såg han helt ut som sig själv igen. Blankpolerad skolgossemin när han fick gå in i svala stallet och kompisarna stod kvar med flugmolnen runt sig.
Nöjd. Så nöjd.
Lite mindre nöjd när jag kommer och ger mellis vid 16-17. Men ändå klarögt välmående, lite rastlös, men snygg, ack så snygg. Och pigg. Och sval!
Fick fatt på Kaisa ikväll på telefon. Hon sa:
- Jag tror inte det är någon fara att låta Juppe vara ute nu, jag tror att Juppe vill vara ute längre.
Kände att Ior-svansen som tappats bort tillfälligt bara tjong! satt där den skulle. Viftade eftertänksamt med mina överhettade åsneöron. Vinklade ena örat mot vardagsrumsfönstret som vibrerade av värme.
Nej. Nej, det vill INTE jag. NOPE. Niente. Nischt. Nein. Njet. No.
- Eh, (19-åring som inte fattar när hon träffat på en mur, en av många i ett kommande yrkesliv) fast jag tror att Juppe vill vara ute längre.
Slog ett kraftfullt flapp, flapp med öronen både framåt och bakåt bara för att kolla att de funkar som de ska. Det gjorde dom.
Juppe ska inte stå ute när det är som hetast efter att ha blivit så dålig för ett par dagar sedan att vi allihop trodde att han hade fångvarning. Och så var det värmeslag.
Hur det slutade? Mjo, Juppe får gå i en liten hage bakom stallet nattetid när det är svalt och skönt. Där kan han kolla in flera andra hästar och vifta på sina öron. Hans och killarnas vanliga hage har lånats ut till ett besökande sto nattetid.
Sedan får vi hoppas på svalare väder någon gång.
Lite lättare galen beskyddarmentalitet? Förmodligen. Bryr jag mig? Zero, zilch, zip, nada, nothing. Juppes väl och ve går före allt. Så här låter jag då.
Inser med lättare förvåning att jag slutat lyssna på folk runtomkring mig som vet bäst även på detta område. Rätt skönt. Det är ungefär som med barnen när de var små, alla andra visste bäst. Tog på mig svansen då också. Tror verkligen på fullaste allvar att ägaren till en häst känner vad som är bäst för sin kompis, den som har starkaste banden känner bäst hur vännen mår.
Sedan tänkte jag i mitt stilla sinne, nu står ju Juppe inne och bantar som in i bängen. Är inte det bra då? Oj, oj. Inte tänka för mycket.
Här kommer istället min imitation av den där fullständigt bänga, galna symbolen som används rätt flitigt på facebook (vore det inte kul om man kunde göra egna sådana med sitt eget ansikte). Så här ser skvatt galen ut:
Vi får väl som sagt hoppas på svalare väder - för allas skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar