Värmeslag - eller fångvarning?

Näej. Fy. Usch. Tvi vale. Blä, vilken kväll.

Nästan alla hästar i stallet hade förhöjd puls när de hämtades in. Juppe var dyngsur av svett och andades häftigt.

Och visst är väl hovarna lite varma? Kaisa och stallägaren tog kontakt med mig och jag klev över till stallet och fick höra vilken ledsam tropp som kom in från hagarna.

Jag fick ärligt talat en halv hjärtinfarkt. Eller rättare sagt, hjärtat sjönk ned någonstans i fötterna. Allt kändes så overkligt. Fång var det definitivt inte, Juppe stödde på framfötterna och rörde sig utan problem.

Kaisa tog puls och mätte andetag på pållarna.

Sent på kvällen är det äntligen blivit lite svalare åkte vi tillbaks till stallet. Stallägaren visade hur jag kan klämma med en visitertång på hoven för att se om den är öm. Jag klämde tills händerna blev rödrandiga. Juppe visade ingenting.

Halleluja.

Grabbjäveln väger 362 kilo, mer än han någonsin gjort. Nu blir det andra bullar. Jag tänker promenera eller rida honom en skrittur på kvällarna, alternativt tidiga morgnar. Kaisa säger att det kan betyda att Juppe tillbakabildar muskler, men det får jag ta.

Jag tänker så här: om jag - en pinnig människa mår som allra, allra bäst när jag går ett par mil om dagen i fjällen (jo, jag är funtad så) så tror jag att det är absolut bästa medicinen för min tjocka häst också. Jag tror inte på att (jo, om inte tid finns) att ställa in hästar i stall på hård diet - jag tror på att öka motionen. Så det tänker jag göra helt enkelt.

Förhoppningsvis försvinner en del av mina semesterkilon också.

Juppe och jag började med en kvällspromenad vid hand, det är så himla mysigt att promenera med honom. Vi fick se en älgko, bara en sån sak.