Unge herr Argeisli - en mycket snäll fyraåring

Alla hästar föds med olika förutsättningar.

Argeisli rör sig snyggt, han har lätt för att sätta under sig - det har han fått gratis av moder natur. Men, han har å andra sidan en sida som är lite kort och en en sida som är lång men stel. Och det går att jobba bort.

Jag stod och hängde som värsta 12-åriga stalltjejen i dag när Kaisa skulle köra ett pass med Argeisli. Det är så roligt att bara kika, och helt utan ansträngning levererar Kaisa också förklaringar till vad det är hon jobbar med och hur.

Argeislis pass börjar i princip inne i stallet. Han är en lugn och belevad typ. För att inte säga stencool. Varken lastbilar eller cyklar kan bringa honom ur fattningen. Däremot har han inte hästarnas flockspråk med sig fullt ut.

- Det gör att han inte riktigt förstår det där med eftergift. Så det har vi arbetat med.

 Kyssa stigbygeln. Jättebra för en stel häst.

- Vi får göra sådant som egentligen är lite för svårt och för tråkigt för en fyraåring, som skänkelvikningar och öppna. Det är för att få honom mjuk och liksidig.

Det är fint att se Kaisa till häst, det syns utifrån att både hästen och ryttaren lyssnar på varandra. Och så är människan så fullständigt, helt, äckligt avslappnad. Inte en liten muskel som stretar emot. Näej, vi pratar inte slafs, vi pratar buddhistisk lugn och ro. Suck.

 Kontroll och kontakt in i det sista.

 Visst var jag duktig?

 Jätteduktig?

Kan det bli en godis då?

Men gud Argeisli, jag skulle aldrig . . . Hur kan du ens komma på tanken?