45 minuter i kvällssol längs ån

Med sällskap av ystra tanten Fluga som bockade av pur glädje när det var dags för galopp.

Caroline vrålade förskräckt: Är hon halt?

Men nä, tanten var bara livsglad. Och hungrig. Precis som Juppe. Jag pendlar mellan att tycka att han är en kul typ och att vilja strypa honom. Hur kan man vara hungrig när man ser ut som en tunna?

45 minuters promenad blev det, med fniss och tjuvtuggor av det goda gräset. En fin kväll helt enkelt. Och Juppe blev invägd igår. Han verkar inte gå över 350 kilo. Men jag törs inte rida honom mindre än jag gör idag.

Gode gud, omvandla lite av Juppes späck till muskler. Snälla.

Kanske blir det vilodag i morgon. Eller också betraktar vi tantpromenaden som aktiv vila. Hmmmm. Får se.

MEN, höll på att glömma! Juppe och jag överlevde något som jag börjat bygga upp till ett problem. En hel hög med färgglada tävlingscyklister som anföll i flock på vägen. Gudskelov ropade två av dom hej, och Juppe tyckte det var lite mysko men inte så att det störde. Jag hade störst ögon av oss två.