Två ystra - och en Juppe

I dag var dagen D för ihopsläpp av tre grabbar i hagen. De är ju kompisar från förr, så vi räknade inte med några större problem. Men ändå, grabbar är grabbar. Tre hästägare följde dramat:

Ser du? Hon öppnar LUNCHGRINDEN åt mig.

Elisabet, ursäkta. Jag tror något har blivit fel. Det fattas lite hö här.

Jaha. Sparat till just lilla mig. Trevligt.

Det är alltså det här som kallas ihopsläpp?

Fylkir: honom ska jag äta till lunch!

 Fast man verkar få jobba lite för det.

Om man fuktar tungan och liksom limmar fast höstråna får man faktiskt upp dom.

Vad brukar hon sjunga när vi är ute på promenad?

Det ska va gött å leva, annars kan det kvetta . . . 

 Öh. I denna ljuva sommartid, näh, resten av texten är borta.

 Hm. Så skiiiiiiimrande var aldrig haaaaaavet. Undrar vad havet är? Som gräs. Mycket gräs säkert.

Jag vill vara din Margareta, bara vara din Margareta. Pulsarna de slå, trallidalli då, öh, hm, hm. För diiiiiiigggg. 

Åhej. Så. Nu har jag gjort mitt. Skutt.