Idag var vi på bra humör båda två. Vi fick en fin timme längs favoritdiket i mjukt och varmt kvällsljus.
Juppe har liksom varit lite seg att få att galoppera. Det blir lite håglöst och styltigt på något sätt. Vet inte varför.
Ikväll: tjohooooooo! Det tog ett tag innan grabben slappnade av, massor av krusiduller fick vi göra innan jag fick ha tyglarna någorlunda lätt och fint i handen.
Och, det bästa av allt, jag tror att vi knäckt tölten. Nu kan jag vara så avslappnad i rumpa, lår och knän att Juppe törs gasa på. Måste tvinga min man att filma oss, så lägger jag upp det här så får jag höra vad ni tycker.
Bäst av allt två: även om Juppe fick upp en fullständigt galen fart i galoppen så saktade han ned bara han hörde min röst. Det känns mycket, mycket, mycket bra. :-)))))))
En timme blev det, inklusive trevlig avskrittningspromenad med smakbitar från dikesrenen.
Åhh vad härligt, älskar krusiduller :) Ibland tror jag att det måste gå lite halvdant ett tag för att man ska få den där tok-rusiga känslan när något sitter!!
SvaraRaderaHa, ha! Så är det nog faktiskt. Det är lite Alfons Åbergs farmor över att rida, man måste ha lite tråkigt ibland så att man kan vara glad när det går riktigt, riktigt bra. :-)))))
Radera