Svim - Juppe har skärsår på halsen

Satan i gatan, ett rakt snitt i Juppes vackra skinn. Det måste ju vara jag som hackat loss på honom när jag rakade bort lurvet?

Men lika glad var Juppe för det.

Mamma klappade pållen och satte sig i solen och läste deckare när Juppe och jag knogade på. Vi började på banan. Minska volt, öka volt. Tjohooo, gick jättebra. Trava på volt - jo, faktiskt.

Byta varv. Minska volt, öka volt. Tjohoooo osv. Trava? Spela på läpp, sa Juppe. Prutt, pruttelutttelutt. Har du en kam, undrade kompisen. Tror det går lättare då.

På ett par minuter gick jag från tjoho till ett genomsvettigt paket. Jag lutade mig fram, gjorde supertydliga travuppmaningar. Blev förbannad. Tog ned i skritt, försökte igen osv. 200 gånger. Gång 201 blev det trav. Jag tog ned i skritt fortare än kvickt och så SMET vi iväg till ovalbanan.

Tänk om han aldrig fått in traven? Då vore vi kvar där än. . .

Vi har kul på ovalen. Där gick allt som en dans. Önskar jag kunde se utifrån hur tölten ser ut, ibland känns det brabra.

När jag bad om ökad tölt var grabben jätterolig, jag försökte hålla mot med rumpan med halvhalter och tjoade på som en galning. Och han tog i! Uj, vad han jobbade. Kul!

Men det där med tölt i kort tempo, hm. Ibland dör vi liksom bara ut. Pffff. Det måste vi jobba mer med. Snart är det dags för klubbmästerskap i EIR, då ska vi vara med i nybörjarklasser. Oooiiiiii.

Nu har vi bränt ur alla cylindrar

Eller är det förgasaren som man brände ur på gamla hederliga bilar? Köra jättejättefort på låg växel, växla över till alla växlar och poff - så hade man en pigg och fin bil igen. Allt sot och skrot var bortbränt.

Det gjorde jag med Juppe idag.

Med hjälp av nytt ridsällskap, Embla o Co.

Först en tur i skogen. Sedan en stubbåker som dessert. :-)))))

"Min häst är ganska snabb", sa matte.

^ ^, sa Juppe.

Jädrar i min låda. Det var länge sedan jag red så snabbt. Juppe tyckte det var skitkul, han gav JÄRNET.

"Din häst är också snabb", sa Emblas matte efteråt.

Japp, japp, sa Juppe.

Och så här såg fingrisen ut när jag hämtade honom i dag. Hm, han har lyckats äta upp sig igen. Eller också är sanningen att jag inte lyckats ta mig till stallet tillräckligt ofta.

Och Juppe får aldrig hälsa på stallets katter. Den fina vita lade sig precis så inte grimskaftet räckte för en nos mot nos. Men mysigt sällskap fick vi.

Hon har klonat sig för MIN skull!

Min lilla mamma är på besök och hon hängde först med till Jula för att shoppa den här:

Häst-/kreatursax

Sedan åkte vi till stallet för att klippa en lucka i Juppes vinteroverall. Det gick bra! Hjälp så nervös jag var, men inte nog med att mamma och jag till det yttre är väldigt lika, vi har i princip identiska röster också.

När mamma stod och klappade Juppe och berömde honom för att han var duktig och hörde samma lall från mig med saxen sjönk huvudet ned och banne mig om den knäppa hästen i princip inte njöt av uppmärksamheten.

Han är nämligen oerhört röststyrd.

Klapp, klapp. "Vilken duuuuuuktig häst du är". "Och så fiiiiiiiiiin." Osv. Osv.

Har jag fel eller flörtar Juppe skamlöst med mamma som plåtar?

Klart han fick godis också efter varje omgång med saxen.

Saxen har en nackdel, den har ett fruktansvärt högt och envetet ljud. Däremot verkar den inte alls bli varm, och den var lätt att klippa med. Jag var så nervös för att nypa Juppe, men den var enkel att manövrera med en hand - med andra handen kunde jag sträcka ut Juppes skinn så att det blev slätt och lätt att klippa.

Mamma vågade till och med hålla upp Juppes framben så att jag kom åt att klippa lite bakom benet och mellan benen. Lite säreget blev det, men klippningen var en seger i alla fall!

Nästa gång jag ska klippa är jag tuffare, och jag vet att Juppe är cool. Vi slutade när alla var som lugnast och nöjdast. Jag hade behövt ta lite till men det sket vi i. Victory!

På med sadel, ut på ridbanan och mjuka upp. Jag och Juppe gnolade och visslade ikapp. Han var som en löskokt makaron med en gång och vi gick till ovalbanan. Juppe frustade hela tiden! :-)))))

Vi hade jättekul på ovalbanan med, jag testade att flytta Juppe i tölt sidlänges med hjälp av vikten. Det gick jättebra. Vi gjorde galoppfattningar. Juppe var på så gott humör att han improviserade lite vad det nu heter när man går på snedden och pålle lyfter bakbenen över varandra. Han ville jobba!

I hagen visade vi mamma lite hästyoga och sedan försvann Juppe visslande ned till kompisarna.

Vilken härlig dag!

1,5 timme mentalhygien

Livet är som livet är ibland. Rotigt. För mycket av allt. Ett slit.

Då är jag ännu mer glad än annars över att ha en kompis som Juppe. Idag blev det 1,5 timme i sol, men härligt sällskap som guidade runt på ännu en trivsam ridväg, nu genom skog. Aaaaahhhhhhhh!

Juppe var nöjd, jag ännu nöjdare när vi kom tillbaks till stallet.

Lektion igår, dyrkad i dag

Det är så jädra kul att rida lektion med Juppe. Grejen är att jag tror att han tycker att det är lika roligt som jag.

I går var vi tre i gruppen. Massor av uppmärksamhet från fröken alltså, och jättemycket rolig tid på ovalbanan. Men först värmde vi upp på ridbanan, det blev slalom och både skritt och trav över bommar. Och slalom i trav också för den delen.

För mig gäller det att få Juppe att trava med energi för att det inte ska bli hackigt och konstigt. Vi slet och vi jobbade. Och när vi fick till det, till och med i slalombanan - då log både Juppe och jag.

Det märks så väl när han vet att han är duktig, och vet om det!

Men rackarns vad svårt det är att tölta i kort tempo . . .

När lektionen var slut eskorterade jag och en kurskompis det tredje ekipaget en bit på vägen hem till deras stall. Fullmånen hängde gul och vänlig över oss, natten hade ett bett av kyla i sig och det var fullkomligt underbart.

I dag blev Juppe mest dyrkad. Det blev bara några rundor på ovalen, mest bara för att.

Min mamma begrundar Juppes skönhet.

Juppe begrundar höet. 

 Skymning i hösttid. Finns det något härligare?

 Ovalbana vid stallet. Oerhörda lyx.

Det märks att Juppe trivs på banan, jag tror att han tycker att den känns trygg och greppbar. Och kul.

 Det gäller att ha stil.

Myskatt. Juppe nosar lika vänligt på den här som på Roy i förra stallet.

Vila, vare sig jag vill eller inte

Näej, jag har lite svårt att förstå dom som skickar sina hästar på långvila, eller låter dom slappa hemma flera veckor. Ja, jag förstår att resten av livet kan pocka på uppmärksamhet.

Jag tänker strikt efter hur pålle har det. Jag tycker nämligen att livet ställer till det lite lagom i vardagen sådär. Jag tror Juppe får den vila han behöver även om det inte blir två veckor i sträck.

Idag sitter jag strandad eftersom kära maken behöver vår enda bil. Kan verkligen inte gnälla, han åkte buss till sina aktiviteter hela helgen så att jag kunde rida ostört.

Men - likafullt sitter jag här. Och glor.

I morgon tar vi sats mot Värmland. En äldre släkting har gått bort och vi ska vara med på begravningsceremonin som hålls hemma på hans gård. Min egensinniga släkting bestämde att det skulle vara öppen kista, tror han vill ta farväl ordentligt.

"Det är bara vår Herre som bestämmer när jag ska dö", sa han. "Men jag får i alla fall bestämma hur jag vill ha det på min begravning."

Så det blir med öppen kista och hans älskade hundar i närheten. Tror det blir fint. Men - jag tror inte det finns ork till att rida på kvällen när vi kommer hem.

Det blev en rejäl omväg till frågan: hur länge låter du din häst/dina hästar vila? Några dagar när det vill sig? Eller en månad sisådär på sommaren?

1,2 mil i sol och trevligt sällskap

Ja, vad säger man. Livet är allt bra härligt. Två morgonpigga kompisar på plats i stallet och studs iväg. Riktigt fina ridvägar fick vi traska längs, grusvägar och en körväg i en skog som lär vara smaskens under vintern.

Jag vet inte vad jag har gjort, min app Sportstracker som jag älskar vägrar helt plötsligt att dela med sig av kartan över turen. Du kan kika här.

Tycker den heter lite annorlunda också, mot vad det brukar stå? Grrr, ska jag behöva betala något kanske?

Juppe friskade upp sig längs vägen. Han gjorde fintfint lösgörande övningar för nacken, det såg lite grand ut som när barn leker äta-äpplet-från-dinglande-tråd-med-händerna-bakom-ryggen. Japp, så är det ju att vara häst.

Vad gjorde jag då?

Foto: Maria Miller

Jo, skrattade så jag höll på att trilla av. Han är för rolig min kompis.